En längtan efter samhörighet och att bli lyssnad på. Men mest av allt en längtan efter att bli sedd för den unika person han är. Här berättar Felix Swahn om sin uppväxt som autist. Vi får följa honom från dagistiden, då tecknandet blir hans första sätt att kommunicera, och genom kampen för att integreras i grundskolan. När han väl välkomnas följer år av fortsatt kamp för att passa in, göra sig förstådd och finna vänner. Ständigt med ena foten i bildkonstens och filmernas trygga värld. Felix lyckas till slut gå ut gymnasiet med goda vänner, strålande betyg och stora drömmar. Trots många uppförsbackar är han övertygad om att han inte hade varit där han är idag utan möjligheten att gå i den vanliga skolan. Han hoppas att den här boken kan ge inspiration till autistiska barn och vuxna i deras närhet. Att de ska känna sig mindre ensamma och vägra ge upp när skoltiden känns tröstlös.