Jag har varit många versioner av mig själv – duktig, anpassningsbar, rolig, tyst, stark. Men aldrig riktigt bara jag. I den här boken går jag tillbaka till barndomen och skriver om hur det blev så: om att formas av andras förväntningar, om att bära sådant man inte har ord för, om att dagdrömma i klassrummet och skrika hemma, om att försöka vara till lags tills man glömmer vem man är. Det här är en personlig och självreflekterande berättelse om att överleva känslomässig trötthet, om att förstå sig själv i efterhand – och om att försiktigt börja hitta hem igen.