Det här är en berättelse om min farmors barndom och uppväxt i Fattigsverige vid sekelskiftet 1900.
I berättelsen skildrar jag ett händelseförlopp som bygger på både verkliga och fiktiva händelser. Med hjälp av DNA-forskning har jag fått tillgång till farmors ursprung, hennes förflutna som fram tills nu varit helt okänt för mig, en livssituation i fattigdom och utsatthet.

Jag beskriver kraften inom en ung kvinna att skapa sig ett värdigt liv trots små yttre förutsättningar. Hon sökte upp obemärktheten, ansträngde sig för att försvinna i hemmets dunkel, bara i ett behov av att få vara normal. Hon stod där stolt och rak i ryggen framför spisen i sitt kök.

Det fanns en rörelse och lätthet inom farmor som en virvlande dans, som
en solitär solodans, något återkommande i rörelsen som ingav ro och stabilitet.

Ett nytaget DNA-test visar dock att min farmor inte var min biologiska farmor. Min historia har förändrats.

Min berättelse handlar om tidiga relationer, om familjehemligheter, om skam.

Jag varvar text med fotografier, gamla barndomsfoton i svartvitt och nya naturfoton i färg.