MÄNNISKAN hon är i sin miljö både omgiven och prisgiven – men allt annat än undergiven. Hon har förmått ta makt över sina gamla gudar och över naturen. Hon har tagit för sig. I högmodig skaparkraft sågat gren efter gren – de som burit henne i sin blomstrande rikedom och yppiga härlighet. Hon bryter och förgiftar planetens praktfulla hölje – överväldigad av sin framgångs- saga. Här ska rivas för att få ljus och civilisation. Men det är inte tillräckligt. Hon införlivar naturen, biosfären och planeten.

 

Vi planetfilosofer – vi har pengarna och makten. Eller? Är civilisationen bara teater, en kapesdocka som fått styra, att se upp till? Har vi i själva verket förminskat oss själva? Har vi förlorat vår framtid? Profitgalna planetförbrukare som försökt ta makten.