I ett antal minnesbilder berättar Siv Gustafsson, född 1943, om händelser och personer som påverkat henne. Hennes farfar var Roslagsbonde och hennes morfar hantverksmetallarbetare. Hon bodde i ungdomen med föräldrar och syskon i Chile och i Iran. Storögt berättar hon vad hon som 13-14 åring ser i Chile långt före militärdiktaturen Pinochet. På Teherans gator gick kvinnor i svarta fotsida chadorer som bara lämnade ansiktet fritt då hon som 21-åring arbetade på svenska ambassaden. Officiellt var slöjan avskaffad och välbesuttna unga män och kvinnor kunde fritt umgås i badkläder i simbassängen. På 1980-talet var hon gästforskare i det muromslutna Västberlin där man endast vid Checkpoint Charlie kunde passera gående till Östberlin. Hon gästforskade vid Columbiauniversitet, New York, då det var farligt att vandra i Haarlem eftersom de svartas protester och mordet på Martin Luther King ännu var i färskt minne. Vid Chicagouniversitetet där hon gästforskade på 1980-talet körde vita gratisbussar runt på campusområdet för att studenter och lärare inte skulle antastas.

Hon arbetade i 12 år på Institutet för näringslivsforskning. Sommaren 1979 var hon ledarskribent på Dagens Nyheter. År 1989 blev hon professor i nationalekonomi vid Amsterdams universitet där hon verkade i 19 år till sin pension. Boken innehåller berättelser om hennes forskargärning och hennes studenter som kom från hela världen till Amsterdam. Tillsammans med sin doktorand från Sydafrika blev hon uppmärksammad och omskriven i Sydafrikas största dagstidning och var i direktsändning på radion. Hon är mamma till två söner och farmor till fem.