Vad dikten vill förmedla är att sanningen och språket är diktarens enda verktyg - kring dessa båda tankar kretsar Torsten Rönnerstrands studie om Tomas Tranströmer, en av vår tids ledande och mest älskade lyriker. I "Varje problem ropar på sitt eget språk" fokuseras genom ett antal diktanalyser Tomas Tranströmers förhållningssätt till språket. Hans språkuppfattning sätts konsekvent i relation till den samtida språkdebatten inom litteraturkritik och filosofi. Rönnerstrand visar att den viktigaste drivkraften bakom Tranströmers tematisering av språket varit en aldrig sviktande lidelse för sanning i det lyriska uttrycket. Även om diktarens allt högre ställda krav på sanning i dikten periodvis bidragit till att göra hans förhållande till språket problematiskt, inte minst mot bakgrund av det med konjunkturerna flukturerande kulturklimatet, framstår den i grunden poitiva synen på språkets uttryckspotential nästan genomgående som en konstant i detta märkliga författarskap.