Denna bok skrevs 1957 och markerar Sartres övergång från den renodlade existentialismen till en marxism på denna grund. Hans huvudproblem är hur man skall förklara förhållandet mellan individ och samhällsutveckling, subjekt och struktur, hur man skall "återerövra människan inom marxismen". Till frågan om metoden är den bästa introduktionen till den senare Sartres tänkande och arbeten och samtidigt hans mest lättillgängliga filosofiska verk. Denna utgåva rymmer dessutom en inledning av Dag Österberg, Skandinaviens främste kännare av Sartres tänkande, som ger ytterligare bakgrund och läsanvisningar till detta arbete.