Några dagar i juni 1300. Dante Alighieri har just blivit prior, en av de ledande i staden Florens styrelse. Två mord begås, som tycks vara förknippade med en pågående mosaikdekoration i en gammal kyrka som renoveras för att bli mötesplats för ett nytt lärosäte, ett universitet. Bilden har förvanskats med en femhörning, trollkonstens tecken, vilket är fasansfullt i en kyrka.
Dante får i uppdrag att utreda morden. Spåren leder till en grupp män, representanter för olika hantverksskrån, som brukar hålla till på en skum taverna, men också till andra städer och till fejden mellan påve och kejsare. Dante finner så mycket ondska och tvetalan, besöker så många katakomber där döda och döende ligger i sina sarkofager, att han så smått börjar fundera på en komedi i underjorden.
Snart förstår vi att mördaren finns bland de lärda männen på tavernan. Det mystiska talet fem visar att Dante är på rätt väg att lösa mordet. Men kanske finns det fem lösningar. På tavernan möter han också den undersköna dansösen Antilia. Då och då lättar hon sin kjol och Dante spanar in i paradiset. Och då glömmer han nästan sin Beatrice!

Tonen är lätt och spänningen tät i denna detektivroman där läsaren istället för att föras från klarhet till klarhet under läsningens gång snarare får erfara hur ovissheten tilltar.



Giulio Leoni bor i Rom. Han har haft stor framgång i Italien med sina historiska detektivromaner. För sin första roman I delitti della Medusa (2000) tilldelades han priset Premio Tedeschi och har sedan utkommit med tre böcker. Mosaikmorden är hans internationella genombrott och en stor framgång i Italien.