Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa, heter det i Tio Guds Bud.
Som barn blir vi uppmanade att inte ljuga. Lögnaren är en föraktad varelse i de flesta kulturkretsar.
Ändå ljuger vi. Somliga ljuger mer, andra ljuger mindre men den som påstår att han eller hon aldrig ljuger far förmodligen fram med osanning.
Människor ljuger för andra men även för sig själva. De ljuger i sina privata liv men också offentligt om de är offentliga personer. Människor lever på livslögner, människor är mytomaner. Ändå är sanningssökandet människans eviga följeslagare, en av hennes starkaste moraliska drivkrafter.
Yrsa Stenius har skrivit en djupt personlig bok en klassisk essä om lögn och sanning i våra liv, i sitt eget liv. Hon anlägger många infallsvinklar på ämnet: sociala, psykologiska, filosofiska, moraliska, politiska och journalistiska.
Men framför allt skriver hon, som hon brukar, utifrån sin egen inre erfarenhet av lögnens lockelse och lömskhet, om sanningens svåra nödvändighet och om hederlighetens grundläggande förutsättning:
Att åtminstone försöka vara ärlig mot sig själv.


Yrsa Stenius var åren 1982-87 politisk chefredaktör på Aftonbladet. Sitt genombrott som författare fick hon med den uppmärksammade Makten och kvinnligheten som kom 1993. Hon har även skrivit Best in show, Mannen i mitt liv och senast Tills vingen brister.