I Ely har det rått nyhetstorka under de senaste veckorna och den lokala tidningen har mest rapporterat om dimman som under en längre tid legat som ett tjockt täcke över staden. Så för att få något intressantare att skriva om beger sig journalisten Philip Dryden till utkanten av staden, där det pågår en arkeologisk utgrävning. Området hyste under andra världskriget ett läger för italienska och tyska krigsfångar och nyligen hittade man en underjordisk tunnel som uppenbarligen fungerade som flyktväg. Philip hinner nätt och jämt komma dit förrän man gör ytterligare en upptäckt: liket av en man som har blivit skjuten i huvudet. Det märkliga är bara att mannen snarare tycks ha tagit sig in i lägret än försökt fly därifrån! Allting tyder på att den döde är identisk med en italiensk fånge vid namn Serafino Amatista. För att ta reda på mer om honom ber Philip sin hustru Laura om hjälp. Hon ligger förlamad efter en svår trafikolycka, men kommunicerar med omvärlden med hjälp av en dator. På internet hittar hon uppgifter som visar att Amatista i början av kriget var stationerad på en grekisk ö, men flydde därifrån i samband med en massaker på några bybor. Han gjorde därefter allt för att dölja sin identitet men kanske kände någon igen honom och kanske var det därför han dödades? Genom sina efterforskningar lyckas Philip få reda på att en mängd inbrott ägde rum i trakterna under kriget och att tunneln då användes för tillfällig förvaring av stöldgods. Det mesta har för länge sedan kommit till rätta, men en i det närmaste ovärderlig tavla är fortfarande försvunnen. Och när ledaren för utgrävningen, professor Valgimigli, hittas ihjälskjuten blir Philip alltmer övertygad om att bägge morden på något sätt har med stölden att göra. Nu gäller det bara att hitta tavlan – innan fler offer skördas! I Måntunneln möter vi på nytt journalisten Philip Dryden, som denna gång dras in i ett fall där mörka händelser från krigets dagar vävs samman med brott begångna i nutid. Kelly är lika skicklig på att beskriva det karga landskapet med dess träsk och sumpmarker som han är på att teckna levande och trovärdiga personporträtt. Jim Kelly lever numera i Cambridgeshire tillsammans med fru och dotter. Under många år arbetade han som journalist på Financial Times i London. Hans tidigare kriminalromaner har mottagit många lovord och debuten Vattenuret nominerades till en John Creasey Award 2002.