Mordet på Gustav III handlar dels om attentatet mot Gustav III 1792, dels om Gustav III själv. Attentatsmannen hittades snabbt - inom elva timmar efter att skottet avlossats - men frågan kvarstod: varför hade någon velat mörda kungen? Var denne konung, som vi i våra dagar ofta kallar "teaterkungen", illa omtyckt?

Lars Ericson skriver med van hand Gustav III:s historia för oss: Gustav III var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, och gift med den danska prinsessan Sofia Magdalena. Fadern Adolf Fredrik hade i princip ingen makt alls. I ståndsriksdagen hade man till och med en stämpel med hans namnteckning så att de kunde "underteckna" besluten med den.

När Gustav III blivit kung genomförde han en oblodig statskupp 1772 med ekonomiskt stöd från Frankrike och genomdrev en ny regeringsform vilken gav kungen ökade maktbefogenheter. Han genomförde ett stort reformprogram och förbjöd till exempel dödsstraff för vissa brott liksom tortyr och fick till stånd en religionsfrihetslag.

I slutet av 1780-talet utkämpade Sverige en del krig med både Ryssland och Finland. Även Danmark förklarade Sverige krig. Gustav III lyckades inte så bra i krigen, delar av officerskåren gick emot honom och förde egna fredsförhandlingar. De flesta officerare var av adlig härkomst och kungen anklagade adeln för förräderi, fick de tre andra stånden med sig och blev med deras hjälp i princip enväldig.
Till slut slöts en fred, freden i Värilä 1790. Men Sverige hade många problem inom landet. Många hatade kungen och tyckte att han var en tyrann. Uppeldade av den franska revolutionen såg man möjligheterna till uppror. En komplott planerades och genomfördes den 16 mars: på en maskeradbal på Kungliga Operan i Stockholm sköts kungen av officeren Johan Jacob Anckarström. Två veckor senare dog han av blodförgiftning.

Lars Ericson är en av Historiska Medias flitigaste författare, han är dessutom lärare på Militärhögsskolan. Han har hos Historiska Media kommit ut med bland annat Lasse i gatan, Svenska knektar, Stockholms historia, Krig och krigsmakt (2004) och Johan III (2004).

¤ Inressant regentskildring
¤ En betyllesfull del av Sveriges historia
¤ En kunnig författare som återigen visar vad han kan