– Den som bakar pizza måste ha något att berätta, sa fotografen Thomas Löfqvist en dag. I många år hade han drömt om att göra en resa genom Sverige för att höra om alla de livsresor som har slutat vid bakbordet i en pizzeria. Sagt blev gjort. Den här boken började som ett reportage i tidningen Sydsvenskan inför firandet av Sveriges första nationaldag den 6 juni 2005. Under en vårmånad 2005 reste reportern Daniel Rydén tillsammans med Thomas Löfqvist från pizzeria till pizzeria, från Harads i norr till Löderup i söder.

Visst hade pizzabagarna något att berätta, fast inte i första hand om pizzor. De framtidsdrömmar som slutar vid pizzaugnen har sällan börjat där. Livets resa är nämligen inte tänkt som en pizzaresa. Bagaren kan vara en civilekonom från Pristina, en ingenjör från Shiraz eller en kemist från Bagdad – som inte anade att livets stora uppbrott skulle bli en pizzaresa. I Pizzaresan berättar de sin historia rakt upp och ner när de står vid bakborden i de svenska småsamhällena, fjärrran från hembyn. Utan sentimentalitet beskrivs den krokiga vägen till bakugnen samtidigt som ett stycke svensk samtidshistoria ges.

Sverige skulle inte vara Sverige utan pizzerian. ”Självklart finns det en pizzeria i byn”, står det på Harads hemsida. Självklart? Ingen räknar väl med att kunna äta ute i en avfolkad by strax söder om polcirkeln. Jo, självklart. Pizzerian kan fungera som matvrå eller skafferi, vardagsrum eller tillflyktsort, samlingslokal eller vattenhål. Men den finns där.

När pizzan först kom till Sverige i slutet av 1960-talet höjdes varningsflagg och LRF gick ut med reklamkampanjer där folket uppmanades att äta svenskt. I början av 1970 stod det att läsa att pizzans guldålder var över, men den hade knappt börjat. Pizzan hade kommit för att stanna. Idag finns det nog ingen som inte har ätit en pizza och dagens svenskar tänker aldrig tanken att den tomatklädda brödkakan skulle skilja sig från renklämman eller den varma mackan på något avgörande sätt. Äta svenskt? Klart vi ringer efter en pizza!

Pizzaresan är en otroligt charmig bok om just pizzor, pizzerior och pizzabagare. Det är många fascinerande levadsöden som rullas upp. Förutom portätten av de olika pizzabagarna finns även det inledande avsnittet om pizzans historia,hur rätten först uppstod i Italien och därefter spreds till den övriga världen för att till slut hamna i Sverige. Framställningen är också kryddad med anekdoter, utdrag ur en chatt om pizza på Internet (ja, det finns faktiskt sådana!) och diverse kuriosa samt ett avsnitt med enkelt grundrecept på både deg och sallad.

Boken är personligt skriven och tonen är varm och inbjudande. Det är nästan som om man känner den karakteristiska pizzadoften när man låter sig dras med på resan i pizzans tecken. Man ler igenkännande när man läser om de fantasifulla namnen på såväl pizzorna som pizzeriorna. Vad sägs om att äta en ”Leonardo di Caprio” på pizzeria Hollywood i Trollhättan eller en ”Lappland” på Pizzerian 64:an i Norsjö? Den sistnämnda innehåller renskav, lingonsylt och champinjoner!

Nostalgifaktorn är hög och allt känns så typiskt svenskt. Konstigt nog!

Författarna är verksamma vid Sydsvenskan: Daniel Rydén är reporter och Thomas Löfqvist fotograf. Det här är deras första bok tillsammans.