Novellerna i Snäckors sorl handlar om tillspetsade och livsavgörande händelser i huvudpersonernas liv. Dessa noveller har inte givits ut sedan slutet av 1940-talet.

Karin Boye har en psykologisk skärpa utöver det vanliga. Karin Boye var 22 år när hon debuterade med diktsamlingen Moln. Hennes första novellsamling gav hon ut som 34-åring. När hon var 40 år gavs Kallocain ut, hennes mest uppmärksammade bok, översatt till många språk. När hon tog sitt eget liv, mitt under brinnande världskrig, i en skogsdunge utanför Alingsås, var hon bara 41 år.

Hälften av den här samlingens noveller gavs ut efter hennes plötsliga död. Här har de samlats igen och boyekännaren Barbro Gustafsson Rosenqvist har skrivit förordet till de 20 novellerna: "Bland 1900-talets svenska novellister tillhör Karin Boye utan tvivel de största Mycket sällan får läsaren veta hur en person är klädd eller hur ett rum är inrett. Men Karin Boyes prosa blir fördenskull inte stel, torftig eller själlös. Gestalternas inre, och den ofta tillspetsade och livsavgörande situation som hon placerar dem i, är nog för att fängsla och fascinera." 

Novellerna handlar om kvinnans frigörelse, förälskelser, självständighet, sökande efter sexuell identitet, men också om skillsmässor, ensamhet och mobbning. Ibland finns det annalkande väldskriget i bakgrunden, ibland svartsjukan eller självmordet. Några av titlarna är: Söderrivet brev, Snäckorna, Spöktimme och Spårvagnen och paradiset.

Det är en resa till människors hemligheter, in mot snäckors sorl.