Den Blå Solen berättar hur världen uppdagas i all sin skönhet och förfärlighet. Det är tidigt 60-tal och Eva tre år återkommer hem från mormor. Hon har fått en lillasyster och ingenting är sig längre likt. Hon börjar bli vaksam. Världen är förändrad och Eva längtar efter att förstå och förklara den. Orden växer fram och knyts till sina bilder. De vuxna berättar så olika saker; mamma visar den vetenskapliga sanningen, pappa låter fantasin trösta, mormor kommer med Gud och morfar med sin tysta fromhet. Men hon måste möta världen med sina egna ögon. Ibland när den blir övermäktig, märker hon hur bilder kan trösta och bära. Och hur de kan söka henne när hon behöver dem. Den blå solen handlar just om detta ’Bildens beskydd’. ”I Den blå solen ville jag gå in i de tankar man har i början av livet, se vad de verkligen är och höra hur de ligger där i botten som en klang. Var jag som närmast ’källorna’ då när jag var runt tre år? Någonstans ligger bilden kvar - när världen skapades.” Catharina Ståhlgren har stor förmåga att på ett litterärt sätt framställa lilla Evas uppfattande av omvärlden utan att gå över gränsen till vuxenvärldens förklaringar. Catharina Ståhlgren, född i Göteborg, har skrivit så länge hon minns och skriver gärna om livsfrågorna och vardagen. Och för att undersöka. ”Jag låter språket visa vägen. Det roliga är när man märker att man vet sådant man inte visste att man visste. När språket hittar vägar jag inte kände till och visar mig något. Jag tycker över huvudtaget om språk, ordens musikalitet och historia. I litteraturen tycker jag mycket om Harry Martinson för hans utsatthet och lyriska känslighet. Hans unika och ’nytvättade språk’. Jag skriver även en del för barn och litet lyrik och medverkar i uppläsningar.”