Riddarna på Transportcentralen utspelar sig mestadels i kulvertsystemet på ett stort svenskt sjukhus och huvudpersonerna är markservicekillarna på Transportcentralen. Riddarna på Transportcentralen är ingen pamflett i syfte att beskriva vården som sådan; den handlar om den yrkeskategori som oftast inte nämns i politiska diskussioner. I denna berättelse står inte undersköterskor och sjuksköterskor längst ner i den hierarkiska ordningen, det gör de som har sitt kontor i underjorden och som äger sin alldeles speciella yrkeskodex, utvecklad utanför alla universitet och fortbildningskurser. Riddarna på Transportcentralen är ingen politisk pamflett överhuvudtaget. Den vill istället – utifrån sin begränsade sfär – beskriva en tid/era i samhället, som är i försvinnande (som i berättelsen successivt försvinner), där utrymme fortfarande fanns för originella och sinsemellan personliga individer, men också för fenomen som numera faller ur ramen för ett strikt hälso- och säkerhetstänkande, eller om man så vill, rationellt tänkande. Ett rökrum, presenterat som det sista offentliga rökrummet i landet, får här symbolisera länken mellan två tider. Riddarna på Transportcentralen har en verklighetsbakgrund, men ska absolut ses som fiktion. Händelser är modulerade och/eller påhittade, och karaktärerna, även om de är tagna ur verkligheten, är ömsom tillspetsade, ömsom avrundade och har genomgått noggranna namnbyten. Patrik Söderman bor i Örebro och arbetar där som lärare i svenska på en gymnasieskola. Författaren kan nås genom förlaget.