De allierades planering inför invasionen av det tyskockuperade Västeuropa i juni 1944, innebar att de brittiska styrkorna skulle erövra Normandies största stad redan på D-dagen Caen. Planeringen visade sig vara något optimistisk. De allierade hade överskattat sin egen förmåga och definitivt underskattat tyskarnas förmåga att snabbt få fram förstärkningar. Redan den 6 juni strömmade förstärkningar från hela Frankrike mot Normandie, och tyskarna koncentrerade de flesta förstärkningar på den brittiska sektorn framför Caen. Den första divisionen som sattes in som förstärkning var 12.SS-Panzer-Division Hitlerjugend. Dess soldater var fanatiska. De genomförde sitt första motanfall mot de brittiska ställningarna på eftermiddagen den 7 juni. De närmaste fem dagarna skulle de genomföra anfall efter anfall, i desperata försök att slå igenom de brittiska linjerna och driva de brittiska soldaterna tillbaka i havet. Bland de brittiska förbanden som stred i detta område utmärkte sig de kanadensiska förbanden. De var också de förband som utsattes för frustrationen hos de soldater och befäl från Hitlers Waffen-SS som tog ut sina misslyckanden från slagfältet på tillfångatagna soldater. Ett flertal fall av krigsbrott inträffade under dessa fem dagar. Alla inblandade på båda sidor har efteråt kallat perioden för fem dagar i helvetet