Strax söder om Stockholms innerstad ligger orten Enskede. En villa idyll, halvstora hus. Små tomter med äppelträd. Invånare av medelklass som åker upp och ner som en jojo i hierarkin. Svinar sig upp till den övre medelklassen men kan lätt falla ner riktigt lågt. Barnen är elaka. Enskedeskolan är ett miserabelt monster mitt i idyllen. I april 1976 flyttar Martin Bergström Cerd in på Margaretavägen 100. Han tar direkt avstånd ifrån orten. Han är autistisk. Pojken med ”ett skimmer av Gud”. Totalt AUT OUT. De andra barnen och de vuxna har levt ostört i sin självförsörjande ort. Värderingar, stämningen ett eget Enskede klimat har aldrig ifrågasatts. Den nya pojken är ett vandrande hot. Ett stilla och tänkande hot. Enskede fängslar Martin in i en ungdomspsykos hösten 1987. Kriget sätts då igång på allvar. När han senare i ett kraftigt tjack rus klyver sig själv och föder fram sig själv i form av den imaginära vapenbrodern Arvid Cerd (från Vårby gård) är Enskede på väg mot sin undergång. Samtidigt har Martin och Arvid stora egna problem att brottas med. Arvids dotter Luzanna mår dåligt i en annan hemsk ort. Avan norr om Luleå… ”Kerstin är bättre än Enskede. Där orten stressar och sparkar bakut ger Kerstin ett inre lugn. Kerstin har samma styrka som 70 snaps men hon låter mig stå upprätt och gör mig skärpt.”