Det är 80-tal, och en skridsko skär genom dagarna som en kniv genom bokens sidor. Det är 90-tal, och blodapelsinmolnen betar trädtopparna. Det är januari 2009, och i den billigaste kista som finns ligger bokens huvudperson och väntar. Sista undrens tid är en resa mellan städer, mellan generationer. Det är en resa kantad av sjukdom och ensamhet och skuld. Men också av kärlek, och värme till de trasiga och bortglömda själar vars historier vanligtvis inte skrivs ned. Men det hade inte varit en Ekströmsk diktsamling utan inslagen av absurd humor och samhällskritik. Barbapapa, rymmande ballonger, och monstruösa målbrottsröster tar sig in, bryter tystnaden. Och mellan dikterna tråcklas citat ur en gammal lärobok för husmödrar. På ett rakt och okonstlat språk beskriver han en vardag där teveapparaten är enda sällskapet och en omvärld där alla väljer att inget se. ”Någon andas och någon försvinner.” Tomas Ekström är född i Stockholm men bosatt i Skåne sedan länge. Han har gett ut fyra diktsamlingar, en skiva med bandet Telegraf och är förutom poet också verksam som grafisk formgivare, förläggare, föreläsare och kyrkogårdsarbetare. Pressröster om Malmö är en dröm (2010): "Tomas Ekströms dikter berättar genom ögonblicksbilder om en verklighet som går över i det närmast overkliga, situationer som är snudd på surrealistiska, men fortfarande en del av det som kan kallas vardag." -Clemens Altgård (Skånska Dagbladet) "Tomas Ekström är en engagerad diktare med stenhård koll på formen. Han vandrar genom ett Malmö som just nu, i detta ögonblick, söker sin form. Det är beundransvärt." -Kristian Lundberg (Ystads Allehanda)