Författaren till denna bok, Erland Lagerroth är en humanist som försöker förstå den värld han lever i. Därvid har han kommit kommit i motsättning, först till den analytiska-reduktionistiska vetenskapen, som utnämner honom till förvillare. Men det fatala är att denna vetenskap inte förstår sig på naturens sättatt vara. Och darwinismen vet inget om dess förmåga till självorganisation. På senare tid har han också kommit i motsättning till de ensidigt andliga. För dem är naturens skapande förmåga bara "enkla materiella mekanismer", som inte intresserar dem, därför att de helt är inriktade på det andliga. Men det finns ett tredje alternativ. Som utforskare av de fiktiva världar som kallas romaner lärde sig Erland Lagerroth tidigt att viktigare än enskilda beståndsdelar var relationer, helhet, process. Samma sätt att tänka återfann han sedan hosIlya Prigogine, Nobelpristager i kemi 1977, som had upptäckt själorganisation i naturen genom skapande överskridande av tidigare existensformer. I denna Erland Lagerroth´s sjätte bok i ämnet finner han liknande tankar på många håll, också hos två Nobelpristagare i fysik. "Vad vi ser är en världsbildens förvandling, där målet att förstå naturen genom att bryta ner den i allt mindre delar ersätts av målet att förstå hur naturen organiserar sig själv". Nyckelbegrepp blir emergens-rörelsen uppåt från nivå till nivå-och självorganisation-konstitueringen av de nya formerna. Det är organisationsprinciper, inte beståndsdelar, som bygger världar, både fiktiva och reella. Naturen kan. Världen är underbarare än vi tror.