Det märkligaste skogsområde, som inom Sveriges egentliga skogsområde ännu torde finnas. Så skrev två skogsforskare år 1903 om trakten kring Hamra nationalpark. Orörd skog var ovanligt redan då, och det har inte blivit vanligare. Att vandra in mellan gammeltallarna är en resa bakåt i tiden, till skogen så som den en gång var.
Hamra nationalpark bildades 1909 som en av de första i Sverige och Europa. Sedan dess har tranorna ropat varje vår över myrarna, mossmattorna har vuxit sig tjockare och träden har åldrats i sin egen takt. Mängder av skalbaggar, svampar och annat liv har fått en fristad här.
Anna Frosters texter och Marcus Elmerstads bilder fångar stillheten, ödsligheten, skönheten och det myllrande livet i nationalparken. Från millimeterstora knappnålslavar till björnar. Poeten Thomas Tidholm avslutar boken med en begrundan över nationalparkens plats på kartan, som en liten men mycket viktig prick.
Tillsammans spejar författare och fotograf ut mellan skrovliga stammar och skriver en bit av den svenska urskogens historia. Men berättelsen om Hamra nationalpark handlar om mycket mer än gammeltallar och biologi den hänger samman med livet i finnskogarna, nationalromantiken och hur synen på natur har förändrats i Sverige. Hur det växte fram en längtan efter orörda skogar, stilla myrar och vilda forsar.