Fotografier, tuschteckningar och texter. Karta och adresser för den nyfikne Parisresenären. »Passagerna i Paris med de vackra glastaken och järnkonstruktionerna, där det sköra möter det starka. Där finns spår av något som varit, människor som passerar förbi; Walter Benjamin, Honoré de Balzac, Émile Zola, August Strindberg och andra kända som okända. Att ströva planlöst, korsa en gata, gå in genom en passage och komma ut någon annanstans, på en annan gata, i ett annat kvarter. Att få gå vilse.« Ur Johanna Schartaus text Ur recension av Schartaus utställning (samma foton och tuschteckningar som i boken): "I foto, tuschlaveringar och text tar hon sig nu an ett annat mytomspunnet verk, de i gjutjärn och glas övertäckta passagerna i Paris från 1800- talets första hälft och Walter Benjamins postumt publicerade verk Paris, 1800-talets huvudstad: passagearbetet (13, 1990). För en fotograf är förstås referensen till Walter Benjamin dubbelbottnad. Han är inte bara en filosof och författare som har belyst det moderna samhällets födelse genom den borgerliga klassens framväxt, han har också bidragit till fotohistorien genom essän Konstverket i reproduktionsåldern (1936) som har varit en återkommande referens i diskussioner om äkthet. Schartau förhåller sig till Benjamin som en resenär till en reseledare. Hon följer honom tätt i fotspåren och blickar upp mot de husfasader han så omsorgsfullt och levande har beskrivit. I sin anteckningsbok skriver hon ned vad Benjamin har att säga om de historiska platserna, om gjutjärnets betydelse för den moderna arkitekturen och om passagernas och galleriornas funktion i den moderna staden. Jag föreställer mig Schartau på exkursion i Paris med Benjamin som konsthistorisk ciceron. En intressant tanke som väcker avund. Hennes eget bidrag till berättelsen är fotografier och egna anteckningar om hur platserna ser ut idag och hur staden har förändrat sig socialt och kulturellt sedan passagerna byggdes. En bok med namnet Passagerna i Paris är på gång som under november/december ges ut på Mormor förlag. Fotografierna i utställningen är symmetriskt komponerade och fotograferade med stativ. De visar blanka marmorgolv och välputsade fasader och trängre smutsigare passager med mer folkliv. Där präglas utbudet av det mångkulturella samhällets kebabrestauranger, afrofrisersalonger, kosherkök och caféer. De passagerna verkar klart mest lockande. Det är när Schartau lyckas fånga en skillnad mellan historia och nutid som utställningen tänder till. Då övergår hon från att vara duktig elev till självständig historisk forskare." Anna Brodow THOMAS ROTH Reporter Kultur svd.se