Pontus Tunander var en pionjär inom svensk haiku. Hans samlade dikter från fyra decennier presenteras här av den mångårige vännen och Japan-kännaren Sten Svensson.
"Pontus var en spjuver, en trickster likt prärievargen i nordamerikansk mytologi, som inte låter sig fångas av omständigheterna utan själv definierar sin verklighet. Från skoltiden minns jag hur han åkte gratis på ett egenhändigt förfalskat busskort, där foto och allt var minutiöst återgivet i akvarell och omöjligt att genomskåda utan genomgående granskning."
Så skriver Sten Svensson i förordet till denna postuma haikusamling som blev möjlig tack vare initiativ och stöd från Britt Tunander, poetens mor. Omslaget är målat av dottern Jonna. Ultramarin var Tunanders färg och han tillverkade den själv av lapis lazuli.
Tunanders haikudikter förenar ingående naturkännedom och minutiösa iakttagelser. Han har sinne för det oväntade, det komiska och det kosmiska. Poesin står stadigt på jorden men utsikten är milsvid.
En skröna han lurade i sina döttrar under deras uppväxt återges i följande haiku.
Frostsöndagsmorgon
avslöjar värmeverket:
en stor molnfabrik
Pontus Tunander: en poetisk utbrytarkung, haikuns Houdini!