I Förortsstalinisten berättar Stefan Thorpenberg om hur det var att växa upp i Biskopsgården i Göteborg på 1960- och 70-talen. Han gick en tid på Experimentgymnasiet, och arbetade som plåtslagare på Arendalsvarvet. Han berättar om hur den tidens vänstervåg och Vietnamrörelse såg ut ur det perspektivet. Boken ger en bild av hunger efter kunskap och kultur, av tidens litteratur och musik och om politiska skillnader och motsättningar mellan de olika vänsterrörelserna. Mot slutet av 70-talet kom många aktiva att överge vänsterrörelsen, bland annat på grund av krigen mellan Vietnam och Kambodja, och därefter mellan Kina och Vietnam. Kanske var det svårt att förstå vad som orsakade konflikterna med de politiska kunskaper man hade. Boken försöker slutligen ge en förklaring till vad som låg bakom problemen, och pekar på flera teoretiska knutar som måste lösas upp för att vänstern ska kunna ta tillbaka det ideologiska initiativ man en gång hade. För vad orsakade att vänstern under 1970-talet inte kunde förklara vad som hände under de Röda Khmerernas regim i Kambodja? Eller att många stod handfallna och tveksamma när jihadister omringade vänsterregimens sista fäste i Kabul i Afghanistan? Och vad var det som fick vänstern att framstå som en världsfrånvänd rörelse sysselsatt med långkok och allmänt motstånd mot modern utveckling? I Förortsstalinisten försöker Stefan Thorpenberg svara på frågorna.