Ett tungt stridsfartyg pressar sig uppför ån i dimman mellan fabrikslängorna och ankrar vid betongbron framför Grusvikens järnverk. Molly Johnson skrev sin debutroman Pansarkryssaren (1955) efter att ha sett Sergei Eisensteins film Pansarkryssaren Potemkin. Hennes roman växer fram som en expressionistisk legend om den orättvisa fördelningen mellan de som äger och de som producerar - den är något så udda som en absurdistisk arbetarroman, en språkligt explosiv skildring av hur globaliseringen påverkar det begynnande svenska välfärdssamhället.

Molly Johnson föddes i Hofors 1931 och debuterade med Pansarkryssaren vid 24-års ålder. Hon har jobbat som städare, sjukvårdsbiträde och journalist, men skrev också för barn och unga och återkom flera årtionden efter debuten till romanformen med Morbror Anders (1984). Pansarkryssaren ingår i Modernistas serie svenska efterkrigsklassiker.

Med förord av Anneli Jordahl.

Pressröster

»Det är rasande skickligt gjort. Pansarkryssaren är en av den svenska arbetarlitteraturens mest intressanta romaner, just för att den lyckas spräcka hål på dessa hinnor som skiljer människor och språk och sammanhang från varandra. Det är en läsning man inte glömmer.«
Anna Hallberg, Dagens Nyheter

»Det står att det är en politisk satir. Mer är det en filosofisk klassbetraktelse; en sorgesång över omöjliga utopier. Den är skriven på en förunderligt fri, samtidigt sylvass prosa. Korta scener som beskriver det mest basala i människans existens: behovet av ett värde. Och vari detta värde ligger.«
Anna Jörgensdotter, ETC

»Pansarkryssaren står ut och skimrar. En svensk klassiker. Och något av det bästa arbetarlitteraturen har frambringat.«
Anneli Jordahl, Aftonbladet

»Prosan är rykande nysmidd, exakt och otämjd, frisk och fantastisk.«
Ingrid Arvidson, Dagens Nyheter