I den gamla Nordisk Familjebok tillåter man sig att skriva om Voltaire att han ”icke egentligen var någon originell tänkare, som skänkt mänskligheten några nya idéer, ej heller någon ’skald med Guds nåde’, utan hans egentliga betydelse ligger i den energi och entusiasm, det stilistiska mästerskap och den ständigt slagfärdiga kvickhet, varmed han populariserat andras tankar och kämpat för upplysningen och frihet på alla områden. Därmed sammanhänger, att man ej kan anföra någon särskild skrift som hans huvudarbete.” Jo, jo – det låter sig sägas. Trots allt är hans ”Candide” en av få verkligt ännu levande romanerna från hans tid. Vi måste ge Georg Brandes (1842-1927) rätt, när han skrev att ”Candide kommer att leva så länge som det franska språket talas och skrives.”