År 1953 rasade min värld på Svinberget samman. Huset, som min farfar byggt och där både pappa och jag vuxit upp, skulle rivas. Glada berget är elvaårige Gunnars berättelse är en dagbok i bilder och texter från den sista veckan på Svinberget. Om hur det är att leva och leka och lyssna och lära i fyrtio- och femtiotalets Örebro. Boken är en bildrik berättelse. Mina föräldrar sparade alla mina teckningar. Förmågan att teckna har jag ärvt efter pappa Gustav, som var duktig tecknare och sångare. Pappa och jag ritade ofta tillsammans.
Att skriva ur en elvaårig pojkes synvinkel är inte det lättaste. Som tur var hade jag lekkamrater, som får plats i berättelsen. Boken kan läsas av alla som vill höra och se hur en augustivecka i en elvaårig pojkes liv såg ut för sextio år sedan. Så nära men ändå så långt bort... Man berättade mycket och umgicks över åldersgränserna. TV fanns inte. Och som liten fick jag följa med på kalas. Satt under bordet och hörde allt. Alla skrönor blev till bilder som sparades.
Allt utspelas i Örebro, en ganska stor stad men samtidigt en liten ankdamm.
Glada berget rymmer massor av underbara barnteckningar och teckningar som författaren kompletterar med. Allt i fyrfärg, förstås. Och så elvaårige Gunnars egna berättelser om livet på Svinberget, förlåt, Glada berget.