”Min bok heter Utsidorna och berättelsen i sig själv handlar om att existera i ytterkanterna, om att inte höra hemma någonstans, med någon annan eller med sig själv. Den yttre ramen för berättelsen ligger i att den handlar om en mycket ensam, rädd och förvirrad ung kvinna, på gränsen till existentiellt vanvett. Det enda hon vill är hitta ett hem i en värld som hon inte förstår och som hon fruktar. Hon är en förlorad, en utstött och en självplågare. Hennes enda vän är en nalle vid namn Saga och hennes ensamma grundpelare är hennes moder. Hon kallas för Lillan och hennes namn är hemligt för att ingen skall veta vem hon är, inte de andra och inte du. Texten är abstrakt och det är själva grundidén. Meningen med Utsidorna är att den som läser skall kunna göra berättelsen till sin egen, den syftar till att vara tolkningsbar. Du som läsare skall kunna bli din egen allvetande berättare eller mysterielösare. Den värld som står till låns är mörk, men inte utan hopp. Det finns ett hem att finna, även för de mest utstötta. Lillan längtar efter att hitta någon, någon med ett helt vanligt namn. Hon hittar Per och i Per finns det som Lillan alltid sökt. En plats att vara sig själv och vara säker.” Sofia Eriksson