Under några sommarveckor 2011 befinner sig poeten Johannes Anyuru i Aten, i väntan på att resa med Ship to Gaza. Han går under palmerna och känner döden brusa i världen och kroppen, han hör tårgasen väsa över natthimlen och rösterna ropa på de ockuperade torgen.

I takt med att det blir allt tydligare att fartygskonvojen aldrig kommer att lämna grekisk hamn växer en dokumentärpoetisk berättelse fram om ett Europa som balanserar mellan det politiska spelets cynism och de befriade torgens utopi, om en enda lång strand som vi alla sitter vid. Ett minne av en civilisations sista båtar.

Johannes Anyuru är poet och författare, och debuterade 2003 med Det är bara gudarna som är nya. Han har bland annat turnerat med Riksteatern och skrivit pjäsen Förvaret (Glänta 2009) tillsammans med Aleksander Motturi. Diktsamlingen Städerna inuti Hall nominerades till Augustpriset 2009 och romanen De kommer att drunkna i sina mödrars tårar belönades med Augustpriset 2017.