Att älska är inte svårt, men att tycka om kan vara det!
Man skulle kunna säga att de små gubbarna som drar i de tåtar som går till ord- och tankeströmmarna, är som små pigga bäbisar som ligger där och fäktar med armarna och sprattlar med benen som om dom hade betalt för det, medan de stackars gubbarna som har i uppgift att dra i tåtarna till mina ben är som gamla människor med värk i kroppen. Det går trögt helt enkelt.
Men det svåraste av allt var nog när jag som nybliven tolvåring trodde att jag var gravid.
Sådan som jag är nu och har varit ganska länge, är det verkligen svårt. Koncentrationssvårigheter, oförmåga att sätta igång ett arbete, tankar som vadar i sirap, omöjligt att gå upp ur sängen förrän det är absolut nödvändigt. Hela tiden vet jag att något fattas mej, men vad?
…och detta tydde jag förstås till att det verkligen var bäst om jag inte levde. Och det var ju så enkelt. Jag med alla mina mediciner…