Lidingö, midsommartid i slutet av femtiotalet. Vem eller vilka är det som plötsligt börjar sno öns tandemcyklar? Varför upphör stölderna lika tvärt? Det börjar som en dråplig kriminalhistoria men förvandlas, utan att man riktigt förstått hur, till en berättelse om själva livet och det eviga dramat om att bli vuxen. Tandemligan utspelar sig i gränslandet mellan barn- och vuxenvärlden; det ingenmansland vi alla måste ta oss igenom innan vi kan gå vidare i livet. Ett ogästvänligt, brutalt och skrämmande landskap utan rösade säkra leder över de bottenlösa träsken, utan upptrampade stigar och utan någon att rådfråga om vägen. Det är en bok om vänskap, tonårshångel, fylleslagsmål och mer eller mindre hjärndöda eskapader som går ödesdigert överstyr. Men det är också en rörande skildring av omtumlande tonårskärlek och om det obarmhärtiga i att bli upp över öronen förälskad när man är bara sexton år. Allt berättat med ett språk där såväl himmel, helvete, gud, djävulen och Adolf Hitler avhandlas med samma säkra tonträff. För den äldre läsaren väcker boken bitterljuva minnen och för den yngre - ja, kanske ger den en vink om vad som eventuellt väntar runt hörnet.