'Jag är glad när jag skriver. Jag skriver fort - som efter en inre, tickande diktamen. Ändrar sällan.
Skrev små artiklar för mig själv, när jag hann. En god vän, fick av en händelse läsa något jag skrivit. Hon bad att få visa mitt skrivna för sin man, som var en av redaktörerna på Eskilstuna-Kuriren. Han ville ta in mitt skriveri i tidningen direkt & Chefredaktören önskade, jag skulle komma med mer. Han sa till på redaktionen, att allt, jag lämnade, var av intresse. - Det var roligt att höra! Jag skrev bara om min vardag - hittade (diktade) inte på någonting.
Senare, på 1990-talet fick jag erbjudande att skriva regelbundet i Eskilstuna-Kuriren varje vecka, men kunde ej binda upp mig så. Tackade nej.
Vardagliga saker; inga märkvärdigheter fyller hela ens tid. Allt, jag skrivit om, tycker jag: Det var alldeles nyss, ju...
Så ser Anna-Lisa själv på det urval av tidigare publicerade mycket uppskattade små betraktelser i vardagen. Med känslig mänsklig hand och med stor språkkänsla tar hon sig an de mest skiftande ämnen. En samling för nattduksbordet eller resan.