Tidens gång ramar in och strukturerar våra liv – utan tidsuppfattning inget subjekt. Samtidigt hävdar psykoanalysen att det omedvetna präglas av tidlöshet, kanhända en form av otid? Det nya numret är sprängfyllt av texter om vår relation till tid, om vår svårighet att förstå oss på den och våra försök att undkomma den. Här finns Heideggers klassiska text ”Världsbildens tid” kommenterad av Hans Ruin, Pablo Lerner skriver om Freud, Rolland och ”den oceaniska känslan” och John Swedenmark om antikens tre tidsbegrepp Chronos, Kairos och Aion. Klassisk psykoanalys finns representerad i översättningar av Jean Laplanche, André Green och ett urval ur Four Discussions with Wilfred Bion från 1978. De samtida psykoanalytikerna Maria Yassa och Gunnar Berggren bidrar med klinisk förankring. Nina Weibull bjuder in till konstnären Carl Boutard och hans Degrowth, medan den tyske professorn i teoretisk fysik Gernot Münster för in naturvetenskapen, kommenterad av Charlotta Björklind. Poeter i numret är Hanna Rajs med nyskrivna dikter och George Oppen i översättning av Peter Thörneby, Marie Silkeberg och Gabriel Itkes-Sznap.