På den tropiska franska ön Mayotte i Indiska oceanen lever Moïse, en ung pojke med ett svart och ett grönt öga. Efter att vid födseln ha övergivits av sin mor som ser det gröna öget som ett tecken på att hennes son är besatt av djinner, och därmed olycksbringande, tar sjuksköterskan Marie hand om honom. När Moïse är fjorton år dör Marie i en olycka och Moïse blir lämnad ensam att möte kåkstadens växande fattigdom, laglöshet och våld. Våldets vändkrets har väckt stor uppmärksamhet i Frankrike och blivit mångfaldigt prisbelönad.

Nathacha Appanah föddes 1973 i Mahébourg på Mauritius, där hon efter litteraturstudier arbetade som journalist innan hon 1998 flyttade till Frankrike. Hon debuterade som författare 2003. 

»En flerskiktad och djupt fascinerande text»
Sydsvenskan

»Språket i 'Våldets vändkrets' är levande, fullt av helgjutna metaforer. Den är lättläst men har många lager. 
Svenska Dagbladet

»Romanen formar sig till en oerhört stark berättelse om en utsatt pojkes längtan efter tillhörighet och kamp för överlevnad på samhällets botten.»
Vi Läser

»Våldets vändkrets är en av de romaner som skakat om mest i den här läsarens tankesfär»
Arbetarbladet

»Efter hand som jag läste Appanahs roman började platser på ett oroväcknade vis glida samman: Mayotte, Lampedusa, Sicilien kanske även Paris och Stockholm. Våldets vändkrets är vår.»
Expressen

»Det är en levande skildring som skickligt växlar tempo mellan febrig undergångsstämning och mer eftertänksam reflektion kring existensens obesvarade frågor. Hon väver också in på ett naturligt, nästan omärkligt, sätt element från både kristen, biblisk tradition och från inhemsk mytologi. Nathacha Appanah bor sedan 20 år tillbaka i Frankrike, men har sina rötter på den närbelägna ön Mauritius. Den är mest känd för utrotningen av dronten, sina tidiga frimärken, några celebra litterära besök under 1800-talet Joseph Conrad, Mark Twain och att Nobelpristagaren Le Clézio har sina rötter här. Det är hög tid att också lägga Nathacha Appanahs namn på minnet.»
Gefle Dagblad

»Författarens språk, väl förmedlat av översättaren Maria Björkman, är direkt och osminkat, glimtvis poetiskt. En drabbande berättelse om ungdomars utsatthet och våldets härjningar i flyktingkatastrofers spår.»
BTJ-häftet

»en gripande, stundtals obehagligt realistisk, historia om överlevnad och undergång i just vår egen tumultuariska tid. Jag kommer i alla fall inte att glömma Moïse, gettobossen Bruce och Marie i första taget. Inte heller kommer jag att glömma varför de alla är uppspolade på just denna gudsförgätna plats i världen. Så blir det med riktig litteratur. Den äter sig in i läsarens undermedvetna, på gott och ont.»
Bloggen Nydahls kustvandringar