I detta triangeldrama avspeglas författarens ständigt närvarande problematik – en plågsam osäkerhet som var relaterad till kön och identitet. Ett annat genomgående tema är hans dragning till mysterier, till det övernaturliga och till det hinsides. Trots att Lúcio redan i bokens inledning med emfas tillkännager sin avsikt att "bara redogöra för fakta" inser läsaren snart att det inte är rationalitet och logik som står i fokus i berättelsen, utan snarare sensualism, kärlek, sexuell besatthet, passion och galenskap.