Som så ofta kom Mikaels ord från min vänstra sida och lades i min mun. Jag hade frågat honom hur han har det där han är nu. "Alla skal är borta. Jag är fri. Kärleken är det allra viktigaste, att vi kan förenas så här i kärlek och att vi kan påverka med det. Vill tacka dig för att du kan härbärgera vår förening i din fysiska kropp. Det är ovanligt, men vi är flera par numera. Se till att vara obunden så att vi kan flyga tillsammans. Du är så ordentlig i att avsluta allt gammalt. Det är bra, vi ska göra så. När allt är klart blir vi ännu friare. Du ska omge dig med personer som förstår oss, så att du får skydd i det yttre. Vi är ju tillsammans i det inre. Våra ljuskroppar är sammantvinnade för alltid. Älskar dig lilla duva! Så skulle jag aldrig ha sagt på jorden, men nu gör jag det. Njut av din dag hemma. Skönt med ett par lugna dagar. Vi behöver det!"