All denna öppenhet som kommer är en långdikt. Eller en inre monolog. Eller en kör av röster. Eller ett drömspel. Eller road poetry. Eller en talkshow. Eller helt enkelt 917 rader mellan gryning och skymning, extas och smärta. Allt medan trafikljusen växlar. Mellan rött, gult, grönt. Kennet Klemets nya bok rör sig i samma litterära universum som Sarah Kane och Bernard-Marie Koltès. Det är en säreget skimrande, lika skör som våldsam text.