Pappa kommer snart är en barndomsskildring från 1950-talet om flykt, svek och förlust. Tragik blandas med stunder av glädje. Kan framtiden erbjuda försoning? «Inbäddad under det låga snedtaket på vinden domnade kroppens lemmar i en skön förening av natt och tystnad. De vuxnas röster nerifrån storstugan mullrade svagt i trossbottnen. Ingen biltrafik. Bara vindens sus i den resliga askens lövmassor utanför fönstret. Bortom vårdträdet bredde skogsbrynet ut sig, en avverkningsyta full av smultron och hallonsnår och björksly. Bortom brynet stod granskogen mörk och djup. Dess toppar bugade värdigt om vinden var vresig. Annars bildade skogen en kompakt mur av barr och mossa och tystnad. Ett par gånger om natten ljöd en tågvissla långt bort på slättlandet. Martin älskade ljudet.»