Crister Enander menar att skrivandet står för friheten, den orubbliga och hisnande friheten.
Där inga gränser finns, där inga förbud råder och där det otänkbara är en självklarhet och det givna är vildvuxna rivaler till alla lögner.
I sin tankebok för Enander ett förtroligt samtal med läsaren om andra författare, om minnen och möten med människor. Han skriver om personer som påverkat och förändrat honom från Gunnel Vallquist och Lill-Babs Svensson till litterära sammanträffanden med olika gestalter som Samuel Johnson och Michel de Montaigne.
Enander skriver om vikten av sanning och ärlighet i kontrast till den nedbrytande lögnen. Han varvar diskussioner om frihet och tvång med reflektioner över skrivandets betydelse, läsefrukter med vardagsbetraktelser om ett samhälle efter nedrustningen av den sociala välfärden om kvinno-misshandel, behandlingen av äldre, sjuka och utstötta. Som underliggande teman finns skrivandets ensamhet och litteraturens kraft i en alltmer brutal omvärld.
Liv och skrivande är intimt förbundna. Enander avlockar skrivandets villkor flera av dess hemligheter vilket gör boken ytterst angelägen för den som själv skriver.
Litteratur är motstånd. Litteratur är frihet.