Det fanns en tid då ni trodde att datorn kunde bygga en ny och bättre värld. Det kallades för den digitala revolutionen. Det talades om ett helt nytt sätt att kommunicera, ett helt nytt sätt att tänka och ett helt nytt sätt att vara människa. Allt skulle bli bättre. Allt skulle bli ljusare. Miljontals människor förundrades över den enorma kapacitet som de allra senaste tekniska innovationerna bar på. Miljarder mikroprocessorer: en i varje ficka, en i varje hand, flera i varje bil, flera i varje hem. Miljontals kilometer av kablar: inne i husen, mellan husen, inne i datorerna och under haven. Ni omfamnade löftet om framtiden för att ni trodde att ni skulle finna en ny frihet. Men det ni byggde var ert eget fängelse. Framtiden är en berättelse om vår tid. Det är en varningsskrift till alla som på ett eller annat sätt gjort datorn till en del av sin vardag.