Sofia, Bulgarien 1987. Konstantin är 16 år och studerar vid ”Musikskolan för begåvade barn”. Hans pianolärarinna betraktar honom som en genialisk pianist och det är gärna så Konstantin ser sig själv också.

För Konstantin finns det ständiga hotet om repressalier från lärare och den slutgiltiga bestraffningen, att relegeras från skolan. Men för honom tycks hoten, och alla andra försök att få honom att rätta in sig i leden, snarast sporra honom att gå ännu längre med att bryta mot skolans regler.

Smart och extatisk, Wunderkind binder samman romantik och musikens helande kraft med lömsk, hårdnackad humor i ett hatkärleksbrev till ett Bulgarien som inte längre existerar.