” … den här berättelsen börjar på 1970-talet, några år efter att jag föddes, vid ungefär den tid då jag började minnas saker och min far redan sedan länge gick under kodnamnet ’Andronic’, ett namn som vi aldrig hade hört talas om förrän i somras.”

På eftermiddagen den 10 mars 1983 lämnade Carmen Bugans pappa sin hemby och tog bilen till Bukarest för att iscensätta en enmansprotest mot Ceausescu och dela ut flygblad som han skrivit på sin illegala skrivmaskin.

När Carmen kom hem från skolan den dagen var hela huset fullt av säkerhetspoliser från Securitate. Hennes pappas protest mot regimen skulle förändra hennes liv för alltid.

Den begravda skrivmaskinen är historien om vad som hände Carmen och hennes familj, om att vara barn till en politisk fånge, om de förödmjukelser och förföljelser familjen systematiskt utsattes för natt och dag, år efter år, tills de alla till slut kunde lämna Rumänien, bara några månader innan Ceausescu störtades 1989.

Med en akut närvarokänsla skildrar Carmen Bugan en egenartad barndom under Securitates ständigt övervakande ögon och sina egna kluvna känslor inför faderns hjältemodiga – eller rentav dumdristiga? – motstånd mot regimen. Det är samtidigt berättelsen om en ung kvinnas väg till insikt och mognad. En skildring fylld av sorg, stolthet, längtan och vrede.

Den begravda skrivmaskinen fick stor uppmärksamhet när den gavs ut i England 2012, den nominerades till George Orwell-priset och BBC baserade en hel programserie på boken.