Familjen Joltysjev är en ordinär medelklassfamilj med två barn. Pappan är polis, mamman bibliotekarie och de bor komfortabelt i en lägenhet i staden. Men så gör omständigheterna att de förlorar sin bostad och tvingas flytta till en gammal släkting i en förfallen by i södra Sibirien. De har inga som helst färdigheter för att ta itu med sin nya tillvaro utan blir hjälplöst bestulna och lurade av sina grannar. Huset som de skulle bygga förblir en vedhög. En son sitter i fängelse, den andre visar sig vara lika oföretagsam på landet som i staden. När ingen i familjen lyckas få arbete går föräldrarna motvilligt med på att sälja sprit och börjar sedan själva dricka, som bedövade av hopplöshet och apati. Redan från allra första sidan är denna skildring fylld av en obönhörlig undergångsstämning. Men undergången framstår som absurt vardaglig och det förefaller som om allt det som sker måste ske; detta enligt en obönhörlig logik i hur människor påverkas av yttre omständigheter. När den ekonomiska och moraliska nedåtgående spiralen väl har börjat snurra, går den inte att stoppa. Trots den tydligt dramatiserade tragiken ger Familjen Joltysjev en ovanlig inblick i ett slags ryskt vardagsliv, långt bortanför det glittrande Moskva och de mer dagsaktuella händelserna. Familjens förnedrande helvetesvandring blir på sitt sätt en berättelse om den borgerliga civilisationens sårbarhet.