Denna bok handlar om Yngve Lundell, mannen som skapade Optimistorkestern, staden Malmös i särklass mest fotograferade konstverk. Men som åstadkommit mycket mer än så. En konstnär som faktiskt med sitt enkla trämaterial inte bara har lyckats skildra det humoristiska och satiriska utan även sorg och bedrövelse, ett utanförskap så stort att träbitarna tycks gråta. Och vilken ömhet i rörelsen kan inte en fyrkantig träskiva innehålla. Det är en bok som försöker visa hur Yngve Lundell gått in i en ny skapande fas. Hans figurer uppenbarar sig nu i landskapssammanhang. De tågar inte endast som Optimistorkestern fram på Södergatan i Malmö.