Vi behöver, framför allt, icke-styrda utrymmen – de öppna mellanrummen i såväl våra kalendrar som i stadsplaneringen. Detta innebär en utmaning efter tidigare rationaliseringsvåg. Men konstnären kan stå som förebild, inte minst i sitt sätt att använda olika platser och sinnesstämningar.
(Ett kapitel ur antologin Framtiden är nu.)