”En mördares självbiografi” är den sanna historien om Carl Panzram (1891-1930), en av kriminalhistoriens mest nattsvarta och skrämmande gestalter. Orden i denna bok är Panzrams egna, oförfalskade och nakna i all dess brutala råhet. Men vi skulle inte ha fått veta något om hans livshistoria om det inte varit för en ung fängelsevakt vid namn Henry Lesser. Han lärde känna Panzram 1928, som då satt fängslad i Washington för ett inbrott – dock skulle det visa sig att inbrott var det ringaste av Panzrams alla missgärningar. Lesser fascinerades av den muskulöse, tatuerade fången som hatade allt och alla. De två männen kom varandra närmare och formade något som liknade vänskap – Lesser var den ende som Panzram inte ville ha ihjäl. Den unge vakten insåg snart att Panzram hade en historia att berätta, och bad honom att skriva ner den. Lesser försåg Panzram med papper och penna och smugglade sedan ut hans redogörelser ur fängelset. Det som följde var ett chockerande dokument, ett slags bekännelse, om en monstruös men samtidigt ovanligt klarsynt man, fullt medveten om sina handlingar. ”Under min levnad har jag mördat 21 människor, jag har begått tusentals inbrott, rån, stölder, mordbränder och sist men inte minst har jag begått sodomi på mer än 1000 män. Alla dessa ting ångrar jag inte ett dugg. Jag har inget samvete så det oroar mig inte. Jag tror inte på människan, Gud eller Djävulen. Jag hatar hela den förbannade mänskligheten inklusive mig själv.” Panzrams livshistoria publicerades inte förrän fyrtio år senare, under titeln Killer: A Journal of Murder (1970), som 1995 filmatiserades med James Woods i rollen som Panzram. Nu publiceras den sanna historien om Carl Panzram, med hans egna ord, för första gången på svenska, översatt och kommenterad av Jonas Wessel.