Kvinnan sträcker ut armarna. Hon kan knappt stå still. Hon gråter lite och säger samtidigt: "Skulle jag inte kunna få krama och pussa dig som tack för min dotters liv?"
Brandman 248 Reine Carlsson berättar med egna ord om sina upplevelser och funderingar över hur skört livet kan vara.
Han beskriver hur svårt det kan vara att klä sig i olika roller; att på dagen som yrkesman möta föräldrar som just har mist sitt barn i en tragisk olyckshändelse för att senare samma dag vara pappa och "pedagog" när han övningskör med sina barn. En mängd olika möten med människors livsöden skildras. Boken belyser dessutom hur viktigt det är att kunna känna trygghet - både privat och i sitt yrkesliv.
Berättelsen tar sin början en mörk oktobernatt 1998.
"Tar ett kliv in genom fönstret. Jag hamnar i ett hav av barn och ungdomar. Har svårt att greppa det jag ser, men förstår att jag befinner mig i en katastrof och den är Nu!"