År 1898 mottog Hedda Bergengren kallelsen. Samma år lämnade hon Sverige med ångfartyget Amphitrite för att göra den fyra veckor långa resan över haven till Indien. I Chhindwara på högplatån Satpura Range mitt i Central Provinces skulle hon gå in i hemmen till kvinnorna instängda bakom sina slöjor, och predika om deras rätt till frihet, i den kristne gudens namn. Nu blev det inte riktigt så. Den jordiska kärleken grep henne i form av Carl Fredrik, som just förlorat hustru och två barn till missionsfältets blodröda jord. Dramat vrider sig runt Hedda och Carl Fredrik och deras kärlek – och offret av barnet på missionens altare. Författaren har ärvt en brevsamling där hon vaskat fram historien om sina morföräldrar. Det har blivit en dokumentär med sammanbindande fiktiva inslag. Birgitta Frostin har språk, filosofi och religionsvetenskap i det akademiska bagaget, samt utbildning till folkhögskollärare. Intresset för internationella frågor har varit den röda tråden: halva 70-talet i Afrika, flyktingar på folkhögskola, svensklektorat i Ryssland.Skrivandet har alltid funnits med, som en reflekterande process, som ett sätt att bli sitt eget livs upptäckare.Sin mer frihetliga sida odlar hon som amatörmusikant och kolonist.Tre barn och två barnbarn är de centrala i hennes liv.