”I en sockerlåda av trä, placerad på durken i en liten båt, som kämpade mot vågor och vind, låg ett litet flickebarn endast elva veckor gammalt. Hon grät så hjärtskärande, men där fanns ingen, som kunde hjälpa henne. Pappan var fullt upptagen med att sköta roder och segel och ge order åt mamman. Och mamman hade nog med att följa pappans order. Kanske den lilla flickan insåg det redan nu? Att när livet var alltför jävligt får man hjälpa sig själv. Och så fortsatte den lillas gråt.” Så börjar berättelsen om Stina, en tjej som förmodligen föddes i fel tid, på fel plats och kanske under fel år. Och som under hela sitt liv sökte sig bort med horisonten som riktmärke. Från seglingar i storm på Vänern till politiska stormar i FN-huset i New York. I sitt sökande liftade hon som 17-åring tvärs över gränserna i Europa och Mellan-Östern, for med emigrantskepp till Australien för att jobba på boskapsranch, jobbade som sjöman på de sju haven, och reste jorden runt i sin kamp för fred på jorden med nedstamp på Tahiti, där hon och kontikifararen Bengt Danielsson kämpade mot franska kärnvapenprov. Till slut hittade Stina lyckan bland de höga bergen i Provence, i en liten medeltidsby som klängde sig fast vid klippväggen, drygt 1000 meter över havet. Karin (Kaj) Branzell har fil kand i moderna språk och i statsvetenskap. Hon har jobbat utomlands i Australien och i USA, varit sjöman, lärare, administratör och kommunikatör. Under flera år var hon aktiv inom WILPF, Women’s International League for Peace and Freedom och Svenska Freds. Nu jobbar hon som frilansskribent samt författare. Hon är gift, har två utflugna barn och pendlar tillsammans med make och hund mellan villan i Karlstad och deras kära 200-åriga lanthus i Villars-Sur-Var i Provence.