Visst hade man hört talas om langaren som sålde knark på skolgården, det hade de flesta med anknytning till skolan gjort.
Föräldrar hade slagit larm vid ett flertal tillfällen, men rektorn och lärarna hade bortförklarat det som rent nonsens och så småningom hade de oroande ryktena runnit ut i sanden.

En kväll, några månader innan Gabriel skulle fylla femton, drog han ett par bloss på en haschcigarett som hans gamla klasskompis Jocke så flott hade bjudit på.
Det hade känts coolt, sedan fick morsan säga vad hon ville, hade han tänkt. Hon hade ofta varnat honom för droger, men ett par bloss på en joint kan väl inte vara så farligt.

Ett par bloss på en joint kan väl inte skada handlar om Gabriel som börjar röka hasch några månader innan han ska fylla femton och vad det för med sig för konsekvenser för hans egen del och för hans familj.

Berättelsen utspelar sig mellan åren 1985 och 1990, men är lika aktuell i dag när var fjärde elev i Stockholm sägs ha använt marijuana eller hasch och nästan lika många i hela landet.