Jag vill genom min berättelse visa för Er som också förlorat livskamraten, att alla dessa stunder då man på fullaste allvar tror sig ha mist förståndet, att även den
känslan är fullt normal. Det är en grym process man måste gå igenom. Och den processen kan vara olik för oss alla. Men hur underligt det än kan låta så finns det en väg ut ur sorgens fasansfulla grepp. En dag hör man åter fågelsången omkring sig, och man ser en ny dag gry. En ny dag, men ändå aldrig mer densamma. Men trots det, en ny dag.